Matens Singapore

Matresan går den här gången till Singapore,
en stadstat belägen på den södra spetsen av malackahalvön, 
några mil från ekvatorn och som många främst associerar
med renlighet och hårda straff.

Staden har exempelvis kallats ett sorts Disneyland med dödsstraff. Det är en ren, särskilt för att vara i Asien, storstad; inget snack om den saken. Straffen är hårda, men, som vår taxichaufför förklarar på väg från den ständigt förekommande på världens-bästa-listan internationella flygplatsen Changi, så kan du vara ute när som helst på dygnet utan att behöva oroa dig för att utsättas för något obehagligt. Brottslighet förekommer givetvis, men den är väldigt låg. Säga vad man vill om det, men vi var i Singapore för att se om ryktet stämmer; att staden förutom att vara ren och säker också är en av världens bästa destinationer för matälskare. Efter att ha fått en checklista med ställen som måste besökas av en Singaporeansk matbloggare, fått tips från andra svenskar som besökt staden samt lusläst på diverse hemsidor så kände jag mig redo för att inleda ätandet.



Italiensk-amerikanskt i Singapore
Det första stoppet blev, kanske något oäventyrligt, en pizzeria. Nu var det inte vilken pizzeria som helst, utan en filial till amerikanske kändiskrögaren och matpersonligheten Mario Batalis restaurang Mozza i Los Angeles. Pizzeria Mozza och Osteria Mozza ligger i samma lokal i det rymdskeppsliknande shoppingcentret och kasinot Marina Bay Sands. Konceptet kan väl liknas lite vid t.ex. Mattias Dahlgrens matsal och matbar på Grand Hotel, där Osteria Mozza levererar vita dukar och lyxiga italienska menyer medans Pizzeria Mozza är lite mer avspänt. Priserna skiljer sig även mellan de båda, men det kan inte påstås att Pizzeria Mozza har särskilt humana priser. Detta leder obönhörligen till frågan om det är varumärke eller kvalitén som sätter prislappen- var det verkligen värt det? Jag skulle säga både och, men faktum kvarstår, att den pizza jag testade, en köttälskares dröm; toppad med hemgjord fänkålskorv, pancetta, bacon och salami på en fluffig knaprig botten med en fruktig tomatsås är, faktiskt, den godaste jag ätit i hela mitt liv. Prislappen på dryga 250 kronor inklusive en cola (med alkohol i glaset hade det gått på över 300 kronor) för en lunchpizza gör dock att det kanske inte är vad man t.ex. slänger i sig för att stilla salt- och fettbegäret "dagen efter".



Singapores nationalrätter
Efter vår italiensk-amerikanska pizzaorgie så tog vi istället sikte på det lokala köket. Staden Singapore är liksom många andra asiatiska storstäder en smältdegel av influenser från såväl öst som väst med spännande kontraster mellan modernt och traditionellt. Det är en oerhört global stad med invånare från hela världen vilket i sin tur givetvis lett till en hel del spännande mat. De flesta maträtterna i Singapore verkar ha en tendens att kallas "landets inofficiella nationalrätt". En av dessa är lokala favoriten chilli crab. Chilli crab består, som namnet antyder, utav krabba som tillagas i en chilihet tomatbaserad sås, toppas med färsk koriander och serveras med stora mängder våtservetter, som det dessutom ofta tas betalt för av smarta tillika gnidna krögare. Ibland kan man även få ångade kinesiska små brödbullar till som används för att suga upp den mustiga chilisåsen. Vi besökte Jumbo Seafood, enligt den research jag gjort före resan ansett som lite av en turistfälla. Krabban säljs till marknadspris och vår ca ett kilo tunga krabba kostade oss ungefär 250 kr totalt. Krabban som sedan kom in var faktiskt en fröjd för såväl ögon som gom. Det söta, mjälla krabbköttet som blandades med den starka korianderparfymerade tomatsåsen var en ganska väntad men ändå härlig smaksensation. Enligt ryktet ska krabban på Long Beach Dempsey och No Signboard Seafood vara ännu bättre, men det sparar vi till nästa gång.

Chicken rice war
En annan av dessa inofficiella nationalrätter är Hainanese chicken rice, eller kyckling och ris från den kinesiska ön Hainan. I samband med vårt besök i Singapore så pågick "The Chicken Rice War" i stadens Chinatown. Kycklingsriskriget handlar om att en anställd på Tian Tian chicken rice i Maxwell Market fått sparken efter 20-års trogen tjänst efter att ägarens dotter tagit över och de inte dragit jämnt. Som hämnd öppnade den populäre avskedade kocken eget, några stånd bort i samma 'hawker center', där han nu har längre köer än sin föredetta arbetgivare. Vad gör man då, när det ena stället rekommenderats av t.ex. kändiskocken Anthony Bourdain och det andra har kocken som trots allt ledde Tian Tian till framgång under 20 år? Man testar båda såklart. Vi började med Tian Tian där vi serverades ett gott, oljigt ris med smak av vitlök. Ovanpå lades pocherad skivat kycklingkött som toppades med en tunn, genomskinlig sås och vid sidan fanns färsk gurka och chilisås. Väldigt gott och till en kostnad av runt 17 svenska kronor. Därefter testade vi den upproriska kocken Ah Tais kycklingris. Maten såg i princip identisk ut och det var med förväntan vi tog första tuggan av portion nummer två. Riset hade här förutom vitlök även en tydlig smak av ingefära, kycklingen var lite godare och riset var lite fluffigare och kändes aningen mer nylagat. Priset var dessutom hela 2,50 kr billigare. Poäng till rebellkocken Ah Tai alltså.

Smörkyckling på bananblad
En stor del av Singapores befolkning har sitt ursprung i Indien, några timmars flygresa åt väster. Den stora indiska befolkningen har resulterat i en helt egen stadsdel, Little India. I Little India så förändras plötsligt stadsbilden helt, borta är de glittriga galleriorna och skyskraporna. Istället finner man hinduiska tempel, krimskramsaffärer och framförallt ett mycket spännande matutbud. Banana Leaf Apolo ligger nära tunnelbanestationen Little India och erbjuder prisvärda, vällagade rätter från Indien som serveras direkt på ett bananblad på bordet. Vi avnjöt exempelvis deras butter chicken, en härlig len och smörig kycklinggryta med saftiga perfekt tillagade kycklingbitar som serverades tillsammans med vitlöksnaan och kryddigt briyaniris. Tyvärr var putsningen av kycklingen inte helt felfri, men maten var så pass god att det kan ursäktas.

 
The Sling
Få saker är ett sådant måste när man besöker Singapore som att ta en Singapore Sling på anrika Raffles Hotel. Hotellet är byggt i kolonialstil och öppnade redan 1887 och döptes efter Singapore grundare Sir Stamford Raffles. I den legendariska Long Bar där drinken skapades kan man fortfarande få sig en sling medans man äter jordnötter och enligt traditionen kastar skalen på golvet. Själva drinken består utav gin, körsbärslikör, Bénédictine och ananasjuice och smakar riktigt bra. Fruktig och trevlig i den ständigt närvarande Singapore-hettan som dock på Long Bar givetvis hålls ståndet med massiva takfläktar. Priset är dock lika saftigt som drinken är god; i runda slängar 175 kronor per drink får man vara beredd att hosta upp för att pricka av Singapore Sling på Raffles från listan.

En drink med utsikt
Precis som i många andra storstäder världen över har Singapore ett antal så kallade sky bars där man kan avnjuta en ofta extremt dyr drink med fantastisk utsikt. Vi besökte två av Singapores sky bars, varav den första var smått legendariska New Asia Bar belägen i Swissotel the Stamford. Här dricker man goda drinkar med tillhörande fras-krispiga indiska papadams och beundrar utsikten genom stora panoramafönster. I trappan mellan baren och hissen får man som bonus en ordentligt vy över den klassiska Singapore skylinen. Nästa bar att besökas var Ku Dé Ta i Marina Bay Sands. Det som särskiljer Ku Dé Ta från många andra sky bars är att den är till stor del belägen utomhus under öppen himmel. Riktigt goda, men saftigt prissatta, drinkar med fantastisk utsikt över hela staden erbjuds.

 
Indonesisk paradisö en timme från Singapore
För den som vill kombinera storstad med sol och bad så finns möjligheten att på ungefär en timme ta sig till den indonesiska paradisön Bintan med båt. Bintan erbjuder avslappnat strandliv på ett antal olika resorts men man ska vara medveten om att det i princip är en förlängning av Singapore och att det inte är särskilt genuint indonesiskt. Stränderna är dock fantatiska och under vår tre dagar långa vistelse på Bintan hann vi äta en hel del godsaker såsom indonesiska rätten Beef Rendang, en kryddstark gryta med trådigt, mjällt kött som kokats i kokosmjölk under lång tid och serveras med räkchips och fluffigt ris. Vi åt också på skaldjursrestaurangen Kelong, belägen på pålar i Sydkinesiska Havet och serverandes de färskaste skaldjur er artikelförfattare ätit. Tajmar man solnedgången blir det en riktigt fin upplevelse när den blodröda solen försvinner i havet.



Snabbmat och dumplings
Precis som i de flesta andra storstäder i världen finns ett stort utbud av 'the usual suspects'. Exempelvis McDonald's, Burger King, Pizza Hut, Nando's och Starbuck's finns lite överallt och i de många shoppingcentren så finns det oftast food courts med olika matställen som har gemensam sittyta så att alla kan beställa det de själva är sugna på. Sist men inte minst då är fantastiska Din Tai Fung ett givet stopp för en mycket god och ganska billig måltid. Ett måste är att testa deras xiao long bao, eller fläskfärsdumplings.