Istanbul befinner sig på Bosporen, sundet där Medelhavet möter Svarta havet. Staden ligger på två kontinenter, Europa och Asien. En livlig båttrafik går mellan de båda världsdelarna och här myllrar det verkligen av folk av blandad nationalitet och etnicitet.
Om man gör en mycket amatörmässig turistdelning av staden, så finns här en historisk halvö, där Istanbuls motsvarighet till Stockholms gamla stan finns. Här har vi exempelvis Sultanens palats, Topkapi, och de kända moskeerna Hagia Sofia, Blå mosken och stora basaren, bland många andra kända sevärdheter. Den Europeiska sidan delas i sin tur av en vik, en naturhamn, Gyllene hornet. En bit in på andra sidan viken ligger Taksim, en modernare del av staden, där staden känns mer steril och toppmodern. Vägen dit är Istiklar street, en affärsgata med många butiker där man hittar både kända internationella klädmärken blandat med ett lokalt klädutbud.

Det är kul att titta på folk i den här staden. Den historiska halvön känns mer konservativ, med en mix av propert västerländskt klädda män och kvinnor i kostym eller dräkt. Det är inte heller någon ovanlig syn att stöta på muslimskt klädda kvinnor i sjal och en och annan dam i burka. På andra sidan bron, på Istiklar street, ser man många ungdomar med riktigt extrema stilar, som till och med höjer ögonbrynen på oss, som är nästanstockholmare.

För den matintresserade finns det mycket att hitta i Istanbul. Folket här har också en tilltro på maten som medicin. I gatustånd kan man köpa fruktjuicer, som säljs under olika fantasifulla namn med olika löften om hur de bygger upp hälsan. Eller vad sägs om Atomjuice?

På basarerna blir matentusiasten knäsvag. Tidigt på morgonen kommer fiskarna in med morgonens fångst. Här finns frukt, grönsaker, både färska och inlagda och allt är dessutom väldigt trevligt exponerat. Det är dock trångt och försäljarna är en aning intensiva i sina försök att sälja sina produkter, vilket kan få den ovane att bli lite andfådd. Kryddorna är otroligt vackra att se på och man vill köpa allt. Här säljs också mycket örter, medicinalväxter och örtteer. Man kan också komma över blodiglar till ett facilt pris, om man känner sig sugen.

Priset på en middag varierar men prisnivån är generellt billigare än i Sverige. På gatan kan man köpa en Döner- eller en Iskenderkebab för ca fem svenska kronor. Dönerkebab betyder, vad jag begriper, kött som roterar på spett. Iskender är samma sak. Köttet serveras i bröd, tillsammans med grönsaker. Pajer och piroger kostar kring tio kronor och räcker gått som mellanmål. Att äta sig mätt i Istanbul behöver inte vara dyrt. Men att gå på Kafé är samma pris som här hemma.

Det finns gott om matställen i staden. Under Galatabron, som går över Gyllene hornet, finns en rad fiskrestauranger, men där får man dock vara beredd att betala lite mer. På bron står en rad fiskare, både yrkes- och nöjesfiskare, som pilkar. Man fångar främst sardiner, men också andra fiskar, beroende på årstid.

Det är lätt för den tillfälliga turisten att bli förvirrad av det stora utbudet. Kyparna står på gatan och konkurrerar om besökarna. Det finns massor med restauranger och det kan vara klokt att planera vad man vill äta och uppleva, innan man ger sig ut på stan.

Vårt lilla sällskap hittade en trevlig restaurang i närheten av Galatatornet på en sidogata till Istiklarstreet. Vi ville hitta något genuint turkiskt till vår sista kväll i Istanbul. Guideboken Lonely Planet utlovade folkmusik och ett bra Anatoliskt kök. Det tyckte vi lät lovande. Restaurangen vi hittade heter Otantik och finns på tredje våningen på Balo Sokak 1-3. Stället är svårt att upptäcka, men maten var mycket god. Till förrätt serverades en sorts legymsallad, cakic(eller tzatsiki, gurksallad med vitlöksyoghurt), en het paprikasallad och baba ghanoush (auberginesallad.) Maten var upplagd så att varje rätt upptog en fjärdedel av tallriken och delades upp av några grönsaksskivor. Snyggt och det kommer vi definitivt att efterapa när vi så småningom lagar turkisk middag. Till huvudrätt beställde vi grillat kött med sallad. Vi fick lamm, lyckling och lever på spett. Salladen smakade fräscht av citronsaft och bestod av rosafärgad riven rättika, rivna morötter, tomater, grönsallad, majrovor och gurka. Utöver detta beställde vi filodegsinbakad getost. Vi blev mätta.
Middagen kostade oss ungefär 150 svenska kronor per person med dryck.

En trevlig vana många krogar hade, var att de serverade uppskuren frukt till efterrätt, såsom äppel-, banan och apelsinskivor. Enkelt och gott.

Är man i Istanbul dricker man mycket te. Det serveras kokhett och starkt i små glas med fat. Ofta får man äppelte som är aromatiskt, sött och gott. Man kan efter maten äta Loucum, eller turkish delight, en slags konfekt. Min personliga favorit är annars halwa. Tydligen äter man loucum sommartid och halwa vintertid. Det finns mycket annat sött och gott att skriva om, men detta är bara några axplock från en alltför kort resa till en otroligt vacker, intressant och vänlig stad.

Läs mer om mat i Turkiet.